Birthday nr 2.

Idag har vi varit hemma hos Claes och Fridaoch firat lilla Selma som blev ett år i onsdags. Vad fort ett år har gått egentligen.
Men tänk vad kul för Selma. Hon fick fira sin födelsedag två gånger i år och fått en massa presenter.
När man var liten skulle man nog ha velat fylla år minst en gång i veckan bara för att få en massa presenter hela tiden.
Jag vet inte hur det är med er, men jag var present och julklappsgalen. Och dagarna innan julafton brukade jag leta fram julklapparna och tjuvkika, inte så vidare snällt, men väldigt kul.

Åter till idag. Selma bjöd på en supergod kladdkaka (bakad av mamma Frida), chokladbollar (också gjorda av mamma Frida) och en mjuk pepparkaka. Supergott allihop.

På vägen hem var vi lata och åkte förbi McDonalds och var onyttiga. Var verkligen supersugenpå MD idag. I dom flesta fallen när vi ska dit så beställer jag en mellanpommes, men idag så var jag jättehungrig, så beställde med oss mat hem och beställde en stor pommes istället, men vad fick jag, en mellan, helt otroligt. Och barnen fick inte sina äpplebitar i sina Happy Meal. Ska man göra som alla jädra amerikaner och stämma McDonalds för att dom inte kan göra rätt. Man har ju god lust i alla fall.

Trötta barn och varuvagnar.

Finns det något värre än att åka till en matvarubutik och handla med ett eller flera trötta och skrikande barn i och brevid kundvagnen?
Mitt svar på detta är, NEJ det finns det inte.

Så nu är den första skrikisen lagd. Bella var jättetrött, så hon fick lägga sig tidigt.

Sen när dom andra två lagt sig, så ska jag själv ta och dra mig iväg till Willys och veckohandla. Och jag tycker faktiskt att det är skönt att gå där och handla i lugn och ro, trots att jag jobbar på Willys själv hela dagarna.

Brutna löften.

Hade lovat mig själv att vara duktig och börja äte nyttigare och motionera mer.

Det löftet har jag tyvärr eller snarare ska bryta det löftet idag om en liten stund. Vi har beställt hem pizza som kvällsmat. Jam jam.

Men jag får väl gå ut och gå Skäggetorp runt sen ikväll. Gjorde faktiskt det igår kväll och jag gick och vände mig om hela tiden för att se om det skulle komma någon våldtäktsman eller så, men icke. Jag kunde lugnt eller snarare sagt raskt gå säkert runt Skäggetorp.

Kommer inte pizzan snart???
Är vrålhungrig.

Inte långt kvar...

Nu närmar den sig med stormsteg och det är ju naturligtvis julen jag pratar om. Men ska man tro på Ikea, så började ju julen redan i typ augusti, för det var ju då dom tog fram alla julsaker i sina butiker. Augusti är väl ändå lite väl långt ifrån julen?

Så snart eller rättare sagt nu är det dags att börja fundera på alla julklappar som man ska inhandla. Det är alltid lika svårt att hitta på saker till barnen, visst man köper ju alltid lite kläder men sen då? Sebbe vill ju visserligen ha leksaker med Ben 10 och Ludde vill ha Disneyleksaker. Men Bella då??? Funderar på att köpa My Little Ponys till henne, för dockor har hon redan en hel drös och jag tycker allt att hon är för liten för att få typ Barbiesaker eller dockskåpssaker.

Sen nu när det närmar sig jul och årets slut så börjar man ju faktiskt se tillbaka lite på året som varit. Och man kan nog klart säga att det kunde ha varit ett bättre år. Detta år har gått i sorgens tecken.
Det började med att jag förlorade min farfar i slutet av förra året och i början av detta året så förlorade Tobias sin morfar. Men det värsta har ändå varit förlusten av Tobias mamma. Det har tagit hårt på oss alla.
Visst, det har varit jobbigt att förlora min farfar och Tobias morfar med, men dom var ju gamla så det var ju lättare att ta in, för det är ju tidens gång. Det går ej att undvika, alla ska vi den vägen varandra.
Men inte ska man den vägen vandra när man är 53 år gammal. Det känns tungt att Karin inte får vara med och se mina små älsklingar växa upp.
Men även att hon inte är med oss kroppsligt, så vet jag att hon är med oss andligt.
Nu ska jag väl påpeka att jag ABSOLUT INTE tror på gud, men däremot så tror jag på ett andeväsen. Så jag vet att Karin finns med oss nu och för alltid, tills vi återigen träffas på den andra sidan, vara sig det är himlen eller helvetet, om nu dom platserna existerar, det känns tveksamt. Men däremot så tror jag på att när man dör så försvinner man från jordelivet för att existera någon annanstans.

Nej, det var inte min mening att komma in på allt detta, men så blev det.