Idag är dagen d.

Idag är det dags för mammas besök på sjukhuset och första dagen som hon ska strålas. Hon ska strålas i fem dagar i fem veckor. Och efter det så får hon äta tabletter i fem år och sen så får man ju bara hoppas på att hon blir friskförklarad. Men tyvärr så ligger det ju alltid i bakhuvudet. Tänk om det kommer tillbaka igen, tänk om den inte är godartad då, tänk om dom upptäcker det för sent.
Det var egentligen bara ren tur att dom upptäckte det denna gång. Mamma har ju kommit upp i den åldern så att denna mammografi var ju den sista hon får göra. Tänk om hon redan hade gjort den sista för länge sen, vad hade hänt då? Men nnu upptäckte dom ju som sagt cancertumören i god tid och den var liten och godartad.
Men tyvärr så är det ju så att så fort man hör ordet CANCER så känns allt så hemsk och otäckt. Varför är det så egentligen? Ingen aning, det bara är så.
Jag blev livrädd när jag fick beskedet av mamma att hon hade cancer. Men nu känns det inte så hemskt längre, för nu är ju tumören borta. Men som sagt med cancer vet man ju inte.

Uppehåll.

Pga att jag en längre tid haft idetorka när det gäller bloggandet så ska jag ta mig en paus och fortsätta när jag känner att jag har mer inspiration och lust till att blogga.