Väntan över.

Ja, nu är väntan på den lille i magen över, för i morse bestämde sig våran lilla som att han ville titta ut.
Ca klockan 06.15 gick slemproppen och kort därefter fick jag lite kraftigare värkar än vad jag haft innan. Men eftersom att det tog nästan hela dagen när Isabelle föddes så trodde vi ju att det skulle ta lika lång tid denna gång, så Tobias åkte iväg till jobbet. Men ack så fel vi hade.
Kort efter Tobias åkt till jobbet så kom värkarna tätare och var starkare. Ca kl 07.45 gick vattnet och skickade jag sms till Tobias att han var tvungen att komma hem på en gång.
Satt lutad mot toalettstolen när krystvärkarna satte in. Tobias kom hem vid ungefär kl 08.00 och fann mig i sovrummet med krystvärkar. Han ringde till sos efter en ambulans och hann precis lägga på telefonen och komma in till mig i sovrummet igen. För när han kom in till sovrummet igen så var huvudet på väg ut och efter två krystvärkar så kom våran lille son ut till väntande barnmorskan som fångade upp honom (dvs Tobias). Och ca fem minuter senare kom ambulansen som körde oss in till förlossningen.
Nu är vi åter hemma igen, tyckte att det var skönare att åka hem och sova. Men ska dit i morgon igen för koll (den lille hade lite högt blodvärde och ligger i riskzonen för att utveckla gulsot).

Jag och Tobias pratade en gång efter att ha sett en program på tv om hemförlossning att det kanske skulle vara helt ok, men det var ju inget som vi tänkte göra.
Men så här i efterhand så var det faktiskt en fin förlossning, jag fick ju som jag ville. Då menar jag inte föda hemma, utan jag menar en förlossning utan bedövning. Och jag är nästan glad att förlossningen gick så fort, för jag hade redan glömt bort hur ont det gör att föda barn, trots att det bara är tre år sen sist.

Ett stort tack till min underbara man som lyckades hålla huvudet kallt när vår son Theo såg dagens ljus.